Vändpunkten!
Nu har det gått några dagar sedan jag senast skrev men jag tänkte fortsätta där vi slutade sist, vid min allergi. Reaktionen höll i sig som värst i ungefär en vecka men med tanke på att jag tappat det mesta av huden på de drabbade områdena såg jag långt ifrån normal ut trots att blåsorna var borta.
Det var efter den allergiskareaktionen som vändpunkten kom, fredagen den 13e november närmare bestämt. Vid det här laget hade jag varit totalt förlamad i fem veckor men den morgonen kunde jag röra lite på tårna, har nog aldrig gråtit så mycket av lycka! Det var ingen som visste om jag skulle kunna börja röra mig igen men när jag kunde vicka på tårna fick jag upp hoppet. Det var nu allt började gå framåt.
De kommande veckorna kunde jag röra mer och mer på benen men musklerna var väldigt svaga så krafterna tog snabbt slut. Det var nu den riktiga hårdträningen kunde börja, tidigare hade jag bara fått stå i en ställning för att belasta skelettet och få sitta och cykla med en motor för att få lite cirulation i benen.
Veckorna gick och jag kunde röra mer och mer på benen men det var inte förens jag hamnade på rehab avdelningen som de stora framstegen började. När man är på en rehab avdelning handlar allting om träning, det är det enda man gör hela dagarna, jag tror att det var den verkliga vändpunkten för mig.
Jag låg inne på rehab avdelningen i ungefär tre veckor men sedan blev jag utskriven och hamnade på något som kallas för dagvård. Där har jag varit tre dagar i veckan de senaste tre veckorna och blir förmodligen kvar ett tag till.
Det här var en kortfattad version av min berättelse.
/Alicia
